Evigt trogen

Ja jag får inte nog av David B. Denna gång på engelska så man får skärpa sina sinnen lite extra, Nu utspelas huvuddelen i Europa och inte i USA:s huvudstad Washington. Lite förvånande för det mesta av hans böcker brukar utspelas där eller i Virginias skogar.

Böckerna av David B är återigen läsvärd! Lika spännande som vanligt.

En elitstyrka inom FBI förbereder ett tillslag mot en narkotikahandlares näste längs en bakgata i Washington DC. Man intar sina positioner, vapnen är redo och allt pekar mot en framgångsrik inbrytning. Men man möts av moteld, ett välplanerat bakhåll. Sex man får sätta livet till, en överlever: Web London. Snart börjar frågetecken dyka upp kring Web Londons agerande. Varför fanns han inte i beordrad position när anfallsorder gavs? Feghet? Förräderi? Web London har förlorat allt: sina vänner, sina kollegor i insatsstyrkan och sin heder.

 Så är början och den känns som att man väntar sig en tråkig bok men än en gång så trollbinder David B en så att man har svårt att lägga ifrån sig boken. Mycket läsvärd!

Skänker en tacksam tanke till min bror som rekommenderade mig denna författare som har blivit en favorit.

Arto Paasilinna - Hoppsan, jag är död!

Min död kom som en fullständig överraskning för mig. Så är början på boken och genast så kommer skeptikern i mig fram och tvivlar på boken jag valt, men den visar sig vara av en helt annan karaktär än vad jag föreställde mig. Jag blev positivt överraskad av denna bok helt enkelt. Att en bok om andeväsen skull fascinera mig kom helt oväntad.  Detta är en bok som kan rekommenderas att läsas om man har en humoristiskt ådra, andra kan fortsätta att sura över uteblivna framgångar!  

Snabbt svischar han hem till hustrun för att invänta samtalet om sin bortgång . Ja, vem skulle inte vilja få den reflektionen?  Att Arto skriver med en humoristisk stil gör att jag sitter och skrattar både med och lite mot honom också. Boken tappar tempo i slutet när politiken bli allt för påtaglig, t.ex. så ska Jesus hålla tal i Helsingfors av alla ställen?

Till sin stora förvåning lever han vidare som andeväsen. Det visar sig att alla som dör lever vidare som andeväsen några lite längre, några upplöses i atmosfären tämligen omgående. Han skriver om detta ting så självklart att det låter helt enkelt som att det är en värld att se fram emot i eftervärlden helt enkelt….. eller? Nja men hans text är begriplig på ett förståligt sätt.

Det kanske mest roliga skriver Arto om sina(?) eller andras litteratur kritiker så här:

“[…] Uppflugna i träden satt också ett oändligt antal kritiker, de hade placerat sig i björkarnas toppare där de högt över huvudet på konferensen var inbegripna i hetsiga dispyter om den eller den författarens allmänna betydelse och diverse annat som spottet förde dem i munnen, Kritikerna vågade sig sällan ner i markplanet, måhända besvärade dem denna massiva författarnärvaro; kanske såg de sig själva som något slags intränglingar, snyltgäster, hejdlöst intresserade av det som föranlett festen, men egentligen inte inbjudna. De satt där i sina träd likt lystna skator som bevakar höstens grisslakt utan att än så länge våga sig ner och kalasa på resterna, men också utan att kunna slita sig därifrån.”

Något för den Svenska ”finkulturen” att ta sig till? Nej och åter nej de sitter på alldeles för höga hästar för att se ner på ”kreti och pleti”! Låt dom sitta där uppe och snylta!

 Liam Norbers självbiografi   Insidan!

Liam Norberg har skrivit sin självbiografi han har skrivit den som en yrkeskriminell människa och handlar om hans liv och tankar, konsekvenser och efterspel? En riktigt lysande ide för historian han berättar är verkligen intressant. Men och ett stort MEN är att han snöade in på ointressanta för oss läsare delar av hans liv när han åker omkring i polisbil mellan Arlanda och Göteborg. Kanske en viktig sak i hans livshistoria men en plåga att lyssna på. Sen att han beskriver sig själv och hans kompisar som olika rovdjur likt Räven och Höken och andra balla namn är lite av att få boken intressantare, lite roligt blir det i alla fall när han beskriver blåhattarna som lite vilse i pannkakan när de inte kan få fast han för att   – räven kan lukta sig till fara! Blir till en del löjligt.

Milan Sevo Stefan ”Tjock-Steffe” Eriksson Paolo Roberto och Thorsten Flink är ett par stycken som figurerar i Liams bok.

 Detta är en bok som jag trots allt tycker är intressant mest för att historien är intressant. Lite för lång i hans berättelse men han hade kunnat berätta mer hur han blev skådespelare t.ex.? Inget av det kom fram utan helt plötsligt så skulle filmen Sökarna ha premier och han var på väg till Brasilien när ”blåhattarna” tog han! Tog och tog enligt Liam i boken så var de livrädda för han och det var hur många poliser som helst som grep han.

Här skriver Lars Jennerqvist om Mijailo Mihailovic mer känd som Utrikesmördaren! Han har även erkänt att han har mördade Anna Lindh. Lars J skriver en berättelse där han säger sig öppenhjärtat att han ska beskriva vilka felaktigheter som bedrevs innan han var fast och fängslad. Det ska vara en typ av fakta bok men det visar sig vara en slags comeback efter hans alla egna turer bland alla lagbrott. Nja jag gillar inte han eller boken fast jag läste med en viss fascination.

Jag skulle  inte läsa några fler böcker av Lars J om nu inte han skulle bli Chef för ännu en utredning av denna dignitet. För fler av dessa brott kommer det väl att bli för psykvården dras väl in nu när det är kristider?

Är en bok om diverse historiska tempelriddare med dagens fiktiva Tempelriddare. Känner mig lite dum eftersom teologi inte är vad jag har läst mest utav så denna bok var inte riktigt för mig. För mycket av demoner för att falla mig till smaken.

BOVEN I MITT DRAMA KALLAS KÄRLEK av Unni Drougge

Jag har läst den och kan bara säga att den är en mörk berättelse som får kalla rysningar att rinna längs ryggraden om hur man kan behandla andra människor. Läsvärd!

Infiltratören av Lasse Wierup.

Boken är uppbyggd på historien om Max Åström som har infiltrerat flera av Sveriges tyngre knarkligor under ett antal år. När han väl åker fast så får Eskilstuna polisen höra vid en avlyssning att Stockholms polisens påläggskalv kommissarie Olle Liljegren ber Max om ett par udda grejor (grejor som man för övrigt inte får besvarat i boken).

Max Åström berättar om hur han har varit en infiltratör och informatör till Olle L och således blivit ledd av polisen att uppmana till brott, ett sätt som är strängeligen förbjudet i Sverige.

Tre personer höga polischefer som rimligen borde ha känt till detta har gått helt fri genom detta. Carin Götblad, Leif Jennerqvist och Gunno Gunnmo heter dess höga potentater.

 Jag kan inte komma ifrån att Max Åström beskrivs som en ren och en hederlig människa men det känns som att får man chansen att komma in i grupper med MC bakgrund så är det inte snälla pojkar man pratar om. Olle L är kanske inte heller helt ren och varför får man inte svar på varför han får pengar utan att det kan redovisas varifrån det kommer ifrån? Många frågor lämnas obesvarade i denna bok.

Hanteraren av Dick Sundvall

En hanterare inom polisen är en person som har hand om informatörer inom den kriminella sfären. Nu har höga polischefer haft ett upplägg där Svensk polis har även haft infiltratörer och det är något helt annat. Något som är olagligt i Sverige. Dick S skriver ett försvars tal om kommissarie Olle Liljegren som häver ur sig all skuld till sina chefer samt en infiltratör som han har lämnat i sticket i en cell vid Eskilstuna polisen. Största frågorna man får i denna bok är hur kan Sveriges Åklagare stå på sidan om och bli bortdribblade av ett gäng poliser och bara se på? Eller vad det så att vissa av åklagarna borde stå vi det andra sidan av skranket? Ja den är helt klart intressant att läsa på denna bok, även Lasse Weirups bok om samma ämne.

Ett är klart i alla fall och det är att jag inte har läst två så olika historier sedan jag läste om Björn Borgs affärer med Lars Skarke. Även dom böckerna är värd att läsa.

Jag har läst Stig Berlings bok om sitt liv eller som han beskriver sig själv som: Mästerspionen!

Han skriver om hur han har levt sitt liv som Polis och Säpo agent till att förråda sitt fosterland för som enligt han själv säger -en struntsumma!

Han var en kapten i UN i mellanöstern som hittade ett sätt att försöka få lite extra pengar med att sälja försvarshemligheter till sovjetunionen men slutade med att dom betalade enligt han själv drygt sextio tusen kronor. Han beskriver sig själv i boken som en mästerspion som borde ha fått mer pengar när han sålde sig. Sen när han lurade Säpo så att han kunde fly ut ur landet så fick han inte tillräckligt för att leva ståndsmässigt i öststaterna.

Boken är ett stort självförsvar där han bara försöker romantisera hur han har levat. I mitt tycke så borde han inte ha fått tillfälle att sälja sitt land. Men det är bara vad jag tycker. Mästerspionen Bergling är bara en person som inte borde ha fått den uppmärksamhet han fick.

Gudrun Schyman: människa, kvinna, mamma, älskarinna, partiledare

Januari 1993 valdes Gudrun Schyman till Vänsterpartiets ordförande

Hon tycker till och med att hon kan få vara partiledare utan att vara perfekt. Konstig tanke är inte de perfekta? Vissa får en att tro detta!

Visst är personen skrämande lik Homer Simson?

Alkoholmissbruk är inget att leka med, när man läser boken så får man tanken på att det finns fler missbruk än bara alkohol. Inte att Gudrun har detta utan mer i våran egen närhet, något att tänka på för de flesta!

Innan jag läste boken så hade jag en medial uppfattning om Gudrun Schyman som de flesta och den är inte snäll. Efter denna bok så har hon stigit i graderna inte bara ett snäpp utan flera. Inte politiskt utan mer som människa, media snedvrider bilderna på olika personer så att man undrar egentligen varför i hela fridens namn man köper kvällstidningarna överhuvudtaget?  

Boken känns mer att handla om en ursäkt till sina barn, en imponerande sak att skriva om. Hoppas att hon har sagt det personligen också för att svika sina barn är nog inget man skulle vilja vara med om. Skoningslöst utlämnande i detaljerna om spriten, sveken mot barnen och framför allt sveket mot det Svenska folket som röstade på henne. Comebacken och stödet från partiet när det bildades en utbrytargrupp för ett partiordförande byte är stort. Att bli återvald i januari -98 var nog en större seger än att bli ordförande i januari -93.

Jag hade sett fram emot lite mer om själva partiet och vad som händer i korridorerna i riksdagen och kanske lite i regeringssamarbetet med Persson. Framförallt så ville jag veta lite mer om hur det ser ut i ett kommunistparti! Det fanns nästan inget utav detta mer än i slutet av boken, så det är en stor besvikelse. Citaten från vissa journalister är riktigt roande att läsa när man får höra hennes version, då hör man hur inrikespolitisk kommentatorer gissar sig till sina "scoop". trots detta så är det en bok jag inte kommer att komma ihåg mycket utav mer än Schymans personliga utelämnade.

Poltava av Peter Englund

Jag ska erkänna att jag läste denna bok med förebådelsen att sågen skulle fram en gång för alla. Nu blev det naturligtvis inte så utan det har slutat med att jag har sökt på Internet efter uppgifter om Tsar Peter l och Karl Xll. Nu är väl jag mer intresserad av historian än av denna bok i sig. Boken om slaget om Poltava är en typisk Svensk bok där vi Svenskar inte får framställas som hjältar utan en samling taffliga idioter, där det i stridens hetta gjordes oförklarliga misstag av en Armé som hade varit så framgångsrik så länge! Inte en Hollywood produktion direkt. Det är inte vad man suktar efter men lite av Leo Tolstojs skrivkonst skulle sitta fint. Lite bara lite….. Nu mår man mest dåligt av att vara Svensk.

Jag ser ändå fram emot nästa bok av Peter Englund men nu blir det en helt annan nämligen om en alkoholist.

Gissa vilken!

Carin Gerhardsen – Pepparkakshuset

Första delen i Hamarby serien där man med spänning ser fram emot nästa del. Rakel Molin är den eminenta uppläsaren i denna bok och jag måste säga att maken till uppläsare har jag inte hört. Bokens handling är krasst sagt medioker, rätt så förutsägbart men ändock så vill man bara läsa mer och mer. Kanske bara för Rakels skull? Nja hon är som sagt duktig men det finns några guldkorn i boken också. Huvudhandlingen (mord förstås) är inte den jag fastnar för. Utan det är Kriminalassistent Petra Westmans historia där hon blir drogad med Rohypnol som är fullkomligt lysande och att läsa. Det finns bara en nackdel och det är att man skulle vilja höra mer av den.

Något säger mig att det kommer i nästa bok.

Fotball Factory  med John King

Ja vad ska man säga om en bok som glorifierar våldet i sin egen vagga? Fotboll och våld går liksom hand i hand! Vem vill gå med sina barn på fotboll när det går runt folk med knivar och baseballträn och liksom lagom fulla på pints av dåligt öl. John King får det att kännas som att det är en naturlig sak att istället för att sitta på puben och ta en bira innan matchen så ska man gå runt i parker och mucka gräl och förhoppningsvis hitta någon annan ”firma” som man kan slå i bitar. Att slå ner en annan person är en sak men att fortsätta när den ligger i fosterställning får till och med mig att må dåligt. Boken får en bitter eftersmak, kanske den är mer ämnad att tonåringar ska läsa den. Dom kanske imponeras mer av slagsmål än vad vederbörande gör.

Nu så är det som det är och tur är väl det att det inte en realitet att det ska slåss till höger och vänster innan och efter matcher, men en skadlig tanke är att det växer och växer med denna sortens kultur. Den kulturen lockar mer och mer suspekta personer som går inte bara går på droger gjort på malt, humle och vatten.

Första boken heter kort och gott kamelklubben och är den bästa av de fyra.

Andra boken är boksamlaren och ligger i klass med den första men tappar lite i tempo.

Tredje boken om de fyra kamelerna är Stone Cold och nu visar sig historierna gå mot sitt slut.

Fjärde boken är Divine Justice som är den sämsta boken.

Här läser man de två första och tycker de är så otroligt bra och spännande och lärorikt, faktan i böckerna känns häpnadsväckande. Spänningen är så påtaglig så att man inte lägger ifrån sig böckerna förrän de är slut. När man väl så börjar med den tredje så märks det en viss klasskillnad, David Baldacci lyckas inte hålla ihop spänning för att driva serien vidare så när fjärde boken kom så blev åtminstone jag både besviken och glad att serien tar slut.

För när allt kommer omkring så vill man hur som helst läsa hur det går för Oliver Stone Annabelle Conroy och de andra.

Historien om hur Annabelle svindlar Casino kungen Jerry Bagger är ”grädden på moset”.

Denna bil eller riktigt sagt artikeln kunde vara skriven av den utmärkte författaren David Baldacci. Vi som har läst hans bok om Kamelklubben känner igen beskrivningen av Presidentens limousinen ”Besten”!

 Det är bara att läsa den för den är mycket läsvärd.

Nu har jag läst boken som det har skrivits så mycket om. Men trots höga förväntningar i ett ämne som kittlar och känns lite lagom spännande så får boken inget fotfäste hos mig. Den är välskriven visserligen och alldeles säker fakta korrekt, men alldeles för många namn att hålla reda på. Känns mer och mer som en faktabok. Skakande om hur maffian kan vara så nonchalant om hur människor lider, speciellt om att myten är att maffian tar hand om sina egna! Nu hade jag förväntningar om hur filmen ska vara, men så har ”finkulturen” i Sverige hyllat filmen så förväntningarna sjönk ner i dyn. Som alla vet så hyllas bara tråkiga filmer av ”finkulturens Sverige”!

Linda Skugge - Akta er killar här kommer Gud och Hon är jävligt förbannad

Linda skriver en bok eller det är mer en samling utav krönikor som är som det bör provocerande uti fingerspetsarna. Det är det jag tycker är så tråkigt med alla dessa krönikörer som bara ”måste” ligga i utkant för att göra sin egen röst hörd. Det spelar faktiskt ingen roll att i stort sett så har hon rätt i mångt och mycket men det blir alldeles för jobbigt att läsa så man går faktiskt och undrar: är det verkligen så, har jag missuppfattat något, ska jag gå med huvudet ännu mer ner numera? Jag kommer på mig själv att hoppas att boken är slut snart så jag kan må lite bättre! Många krönikörer har flera bra åsikter som man kan känna igen sig i, men ska man ta allt till ytligheterna så blir dom trovärdiga kommentarerna lika provocerande att man lägger det till handlingarna.En tänkvärd bok dock.

Många killar och tjejer skulle må bra att läsa Linda Skugges bok men bara halva, tyvärr!

Året är 1392. Den unga änkan Anne driver framgångsrikt Handelshuset där hon tidigare var anställd. Samtidigt sprider sig skräcken i Stockholm. Vitaliebröderna, sjörövarna från Östersjön, styr staden.

Med fara för livet lyckas hon fly, och tillsammans med sin lilla dotter slår hon sig ner i sin gamla hemstad Lübeck. Hon fortsätter sin verksamhet, men måste snart inse att inte ens här kan hon vara trygg.

I Lübeck bildas också en motståndsrörelse, med planer att slå till mot Stockholms terrorstyre. Till den sluter sig den före detta rådmannen Magnus Spännare, och hans och Annes vägar möts igen ...
 

Catarina Ingelman-Sundberg skriver en roman om 1300 talets Sverige med omnejd.

Boken är mycket rolig och intressant att läsa den innerhåller både spänning romantik och våld. Huvudpersonen Anne som driver ett köpmannahus är en kvinna som är mer modern än vad man kan tro. Hon tar för sig i en värld där männen styr och ställer. Lyckas överleva med två små barn och faktiskt köpa sig en vinst på sina affärer.

En bok att rekommendera om man vill få några underhållande timmar att försvinna.

Senaste lästa/hörda boken är en självbiografi av Bert Karlsson och den är inte en ny bok och en vad jag skulle tro välläst bok. Maken till att vara självupptagen är svårt att hitta (kanske Herr R då). Inte en enda rad där han lägger fram något bakslag som inte varit känd utan det är ett batteri av kändisar som sveper förbi där Skara Bert har solat sig i glansen i. Han berättar med stolthet att han har bett Hyland att

-Dra åt helvete!

Men blivit uppringd av vederbörande med en mycket svårtsmält sätt att se på saken där Hyland fått en slags respekt för Skara Bert! Respekten ligger nog i att Bert troligtvis har jobbat upp sig i en bransch där dolkhugg i ryggen är en vardag. Bert är urtypen av en entreprenör som vill hålla sig själv högt. Inget fel i det men skriva en självbiografi där man vill bara lägga ifrån sig boken; det kan han!