My ear is bleeding from rubbing it into books
Gudrun Schyman: människa, kvinna, mamma, älskarinna, partiledare
Januari 1993 valdes Gudrun Schyman till Vänsterpartiets ordförande
Hon tycker till och med att hon kan få vara partiledare utan att vara perfekt. Konstig tanke är inte de perfekta? Vissa får en att tro detta!
Visst är personen skrämande lik Homer Simson?
Alkoholmissbruk är inget att leka med, när man läser boken så får man tanken på att det finns fler missbruk än bara alkohol. Inte att Gudrun har detta utan mer i våran egen närhet, något att tänka på för de flesta!
Innan jag läste boken så hade jag en medial uppfattning om Gudrun Schyman som de flesta och den är inte snäll. Efter denna bok så har hon stigit i graderna inte bara ett snäpp utan flera. Inte politiskt utan mer som människa, media snedvrider bilderna på olika personer så att man undrar egentligen varför i hela fridens namn man köper kvällstidningarna överhuvudtaget?
Boken känns mer att handla om en ursäkt till sina barn, en imponerande sak att skriva om. Hoppas att hon har sagt det personligen också för att svika sina barn är nog inget man skulle vilja vara med om. Skoningslöst utlämnande i detaljerna om spriten, sveken mot barnen och framför allt sveket mot det Svenska folket som röstade på henne. Comebacken och stödet från partiet när det bildades en utbrytargrupp för ett partiordförande byte är stort. Att bli återvald i januari -98 var nog en större seger än att bli ordförande i januari -93.
Jag hade sett fram emot lite mer om själva partiet och vad som händer i korridorerna i riksdagen och kanske lite i regeringssamarbetet med Persson. Framförallt så ville jag veta lite mer om hur det ser ut i ett kommunistparti! Det fanns nästan inget utav detta mer än i slutet av boken, så det är en stor besvikelse. Citaten från vissa journalister är riktigt roande att läsa när man får höra hennes version, då hör man hur inrikespolitisk kommentatorer gissar sig till sina "scoop". trots detta så är det en bok jag inte kommer att komma ihåg mycket utav mer än Schymans personliga utelämnade.
Ha, vad du är lättmanipulerad! Det är ju precis det här som är bokens syfte, att du ska se henne som "en människa", och inte bara politiker ... Hon är ett proffs! Tacka vet jag riktiga politiker!
Må så vara men skulle inte tro man lägger sin röst på en människa. Vad är en riktig politiker? En röst lägger man på ett parti som har ett program som är tilltalande! Annars skulle man kunna falla för en "dammsugeförsäljare" som Statsministern!
